Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en blifvande anförare. Han hade förut alltid kringgått
tvistefrågan och skickligt undvikit att behöfva förklara sig för
ena sidan eller den andra. Men det stod skrifvet i ödets bok,
att han skulle bli ett af de första offren, som fick gjuta sitt
blod i kampen om mänsklig frihet.
Det provisoriska postkontoret var en omtyckt
mötesplats för alla nybyggare vidt och bredt i trakten. Min far
kom också dit en dag sommaren 1855, som vanligt åtföljd
af Will och Turk. I folkmassan, som var bullersam och
upprörd, lade han märke till en mängd af de ifrigaste
förkämparna för slafveriet, och han såg också, att onkel Elijah och våra
begge grannar, herr Hathaway och herr Lawrence, båda
»fri-jordsmän» äfven funnos närvarande.
Min fars ankomst helsades med ett allmänt rop att han
skulle tala. Men att yppa ’ sitt hjärtas mening inför denna
åhörareskara var detsamma som att förklara sig själf fågelfri.
Trots sina undvikande och af böjande svar tvangs han fram
till talarestolen.
Det var tydligen så skrjfvet i stjärnorna. Här fanns
ingen räddning. Min far vandrade med lugna steg fram till
den tomma packlår, hvilken tjänstgjorde som tribun. Just
som han gick förbi herr Hathaway, ryckte honom den
välmenande gamle mannen vid ärmen och bad honom ge hopen
litet »snömos» till lifs och dölja sina verkliga åsikter.
Men min far var ej den, som stack under stolen med
hvad han tänkte och tyckte, när det gällde att uttala sig som
det höfves en man. — Vänner, sade han lugnt, i det han
vände sig rakt mot åhörarne och rätade upp sig i sin fulla
längd, vänner, I begån ett stort misstag på person. Det gör
mig ondt att nödgas svika edra förväntningar. Jag önskar
icke komma i delo med er. Men I hafven tvungit mig att
tala, och det minsta jag då kan göra är att ange min
ståndpunkt. Jag är, och har alltid varit, på det bestämdaste emot
allt slafveri. Det är en anordning, som icke blott förnedrar
slafven, utan äfven hans husbonde, och jag ger er mitt he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
