Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föra. Och så kunde då ändtligen min far smyga sig in öfver
natten, men så fort morgonen grydde, måste han åter fly ut
till sitt gömställe.
Som vi redan förut varit beredda på ett öfverfall af
ungefär detta slag, hade vi rustat oss med ett duktigt förråd
af matvaror och andra förnödenhetsartiklar. Men så fort det
blifvit dager, skickades Will i väg till Rivelys handelsbod,
skenbart för att göra uppköp, men egentligen för att söka
utforska hur landet låg. Han höll både ögon och öron
öppna, och han fick snart veta så pass mycket som att vår
fars fiender ifrigt spanade efter honom. Hvetefältet måste
därför allt fortfarande förbli hans tillhåll.
Men när på så sätt flere dygn förflutit, började fars
hälsa lida af oron och den myckna vistelsen ute i alla väder.
Han beslöt sig för att lämna hemmet och begifva sig till
Fort Leavenworth, som låg fyra mil längre bort. Efter
mörkrets inbrott återvände han försiktigt till huset, packade
in några få nödvändighetsartiklar och bjöd oss farväl. Will
yrkade på, att han skulle rida, men han själf ansåg, att han
vore utsatt för mindre fara, om han ginge till fots. Det var
en dyster skilsmessa. Ingen af oss visste, om vi någonsin
mer skulle få se vår far.
— Jag hoppas, sade han till mamma, att de här
ovädersmolnen snart skola drifva förbi och att vi då åter skola som
förr sitta tillsammans i vårt trefliga hem. — Och till Will
sade han, i det han lade händerna på hans hufvud: — Nu
får du vara allas stöd och hjälp härhemma, tills jag kommer
tillbaka. Men jag är lugn i det medvetandet, att min gosse
beskyddar sin mor och sina systrar.
När man vet, att ett dylikt ansvar lades på Wills axlar
och att ett obegränsadt förtroende sattes till honom, redan
då han endast var ett outveckladt barn, bör det knappast
förvåna någon, att han blef en man till känslor och tankar långt
innan han blef det till åren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
