Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemma. Ty i så fall hade han helt visst icke kommit ensam.
Nu tog han för sig grundligt af kvällsvarden, som Will
hoppades skulle fastna i vrångstrupen på honom, och slö af
ruset, som han var redan vid sin ankomst, tumlade han snart
af stolen. Detta gjorde honom så generad, att han glömde
sitt föregifna ärende och larfvade på ostadiga ben ut ur
huset.
Men han var icke så full, att han mist sin blick för
hästar, och han fattade med ens stor smak för Prins, den
ponny, som var hela familjens favorit. En oskrifven paragraf
i den godtyckliga lagstiftning, som följdes mot
frijordsmän-nen, innehöll, att dessa icke egde några rättigheter, som
mot-ståndarne behöfde respektera. Och domaren sade till Will
med ett retsamt hånlöje:
— Det var en treflig ponny du har, min son. Jag tror
nästan jag tar honom med mig.
Och så flyttade han verkligen öfver sadeln från sin egen
häst till Prins.
— Din gamle tjufgubbe! mumlade Will, som hade svårt
att lägga band på sin förargelse. — Vi råkas väl någon gång,
och då skall jag minsann göra upp med dig!
Domaren var en lång och tjock karl, och han tog sig
så löjlig ut, när han skumpade i väg på Prins’ rygg med
hälarne nästan snuddande vid marken, att Will måste
gapskratta. Och plötsligt fick han en lysande idé — han skulle
ännu kunna rädda sin häst!
En gäll hvissling kallade Turk i fyrsprång till platsen,
och sedan hunden fått sina hemliga instruktioner, beredde
han domaren några ganska otrefliga minuter. Han nafsade
efter det ena af de dinglande benen, undvek på det
behändigaste sätt ridspöet, gaf till ett triumferande skall för hvarje
gång han skuttade undan, och nafsade så efter det andra
benet. Det komiska uppträdet hade en förtjust åskådare i
Will, som följt efter på lagom afstånd. Just som domaren
gjorde en sista kraftansträngning för att komma åt Turk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
