Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wills namn fördes sålunda in i förteckningen på alla
dem, som stodo i bolagets tjänst, och så fick han
underteckna ett kontrakt, som bättre än någon beskrifning ger en
föreställning om hans arbetsgifvares karaktär och
åskådningssätt. Det lydde sålunda:
— Jag, William F. Cody, svär härmed högtidligen,
inför den store lefvande Guden, att så länge jag är anställd i
firman Russell, Majors & Waddells tjänst, aldrig, under hvad
omständigheter det vara må, föra ett ogudaktigt språk eller
tvista eller slåss med någon annan i firmans tjänst anställd
person, utan fastmer i hvarje afseende iakttaga ett hedrande
uppförande, uppfylla mina åligganden och i allo bete mig så,
att jag förvärfvar mig mina arbetsgifvares förtroende. Så
sannt mig Gud hjelpe!
Herr Majors hade hos sig anställdt en hel del
hänsynslöst och sjelfsvåldigt folk, men det språk, hvarpå kontraktet
var affattadt, talade till allas bättre natur. De försökte, ehuru
med vexlande framgång, att lefva i enlighet med dess
bestämmelser, men de flesta utaf dem ansågo nog, att funnes
det någon gång förmildrande omständigheter för ett och annat
»kraftord», så vore det vid körandet af ett oxspann.
Mamma kände sig så lugn och lätt om hjärtat vid
tanken på detta kontrakt. Hon visste, att Will skulle hålla hvad
han förbundit sig till, och hon förstod därjämte att en man,
som hade så pass stora fordringar på sina underlydandes
uppförande, själf måste göra sig förtjänt af deras aktning och
förtroende.
Nästa »tåg» skulle afgå redan följande dag, och vi voro
alla ifrigt sysselsatta med förberedelserna för Wills två
månaders bortovaro. Så kom skilsmässans ögonblick, och den var
ett ganska svårt prof för min mor, som så nyligen förlorat
sin man. Will försökte trösta henne, men detta lyckades
bättre för småsystrarna — vi skockades alla omkring honom
med tårar i ögonen och bönföllo honom att genast »springa
sin väg», om han skulle få se några indianer . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
