Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Will var alltid förste skalpmästare, och vi hade
inte mycket kvar af våra fjäderprydnader, sedan han varit ute
på krigsstråten. Vi voro så små, att vi inte kunde nå upp
och rycka af honom hans grannlåt. Han bar alltid två långa
glänsande fjädrar, som varit vår svarta tupps särskilda
stolthet, och när han svepte en flik af en gammal filt, som han
fått från kasernen i Leavenworth, kring sina axlar, ansågo vi
honom för en general så ståtlig, man gärna kunde tänka sig.
Vi lydde allesammans hvarje order från honom, när vi
hade hvad han kallade »uppvisning», och sällan hände det,
att någon sade: »nu kan det vara nog!» — eller: »jag skall
minsann skvallra på dig för mamma!» Men under en af
dessa spännande uppvisningar kom Will en gång utaf sig.
— När jag blir stor, ska jag ständigt ha sådan här
stående förevisning, sade han.
— Men spågumman sa’ ju, att du skulle bli Förenta
Staternas president, sade Eliza.
— Inte kan en president ha så’n där förevisning!
tyckte May.
— Inte kunde den där gamla spågumman veta, hvad
jag skall bli en gång i tiden! sade Will föraktfullt. — Jag
skall minsann resa omkring med ett sällskap, som gör stiliga
konster, och det må spåkäringarne här i landet tycka hvad
de vilja om. Ja, det säger jag er rent ut, flickor, president
bryr jag mig inte om att bli, men ett menageri eller ett
konst-beridarsällskap ämnar jag lägga mig till med.
Det låg ju någonting förfärande i djärfheten att på detta
sätt vilja spjärna emot ödet, och fastän vi egentligen hade
en rätt obestämd föreställning om begreppet öde, fattade vi
dock detta fasansfulla faktum: Will vägrade att bli Förenta
staternas president! Vi sprungo därför storgråtande till mamma,
begrofvo våra ansikten i hennes knä och snyftade fram:
— O, mamma! Will säger, att han inte bryr sig om
att bli president! Är han inte tvungen att bli det?
Men trots Wills högdragna förakt för spågummor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
