Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi grepos af bestörtning. Det var rysligt att tänka på,
att Turk skulle kunna bli galen — han, som varit vår
lekkamrat ända från vår barndom och som under våra
uppväxtår blifvit oss kärare än mången mänsklig varelse. Men
mamma visste, att saken var allvarlig, och hon gaf sina order.
Turk måste stängas in, och under en viss tid fingo vi icke
ens besöka honom. Så stängde vi då in honom och
hoppades det bästa, men det blef snart nog tydligt, att giftet
spridt sig i hans ådror och att den största välgärning man
kunde visa honom var att döda honom.
Beslutet var svårt att fatta, men det var ännu svårare
att sätta det i verket. Will vägrade absolut att skjuta honom,
och detta uppdrag öfverlämnades åt drängen, sedan Will
dessförinnan föreskrifvit, att intet af hans vapen skulle få
användas och att han själf måtte få tid att springa utom
hörhåll.
Sent den eftermiddagen, strax före solnedgången,
samlades vi under sorgsen tystnad till begrafningen. En graf
hade gräfts på högsta punkten af Cody Hills östliga
sluttning, och prydda med svarta band vandrade vi långsamt
efter hvarandra uppför den breda stigen, bärande Turks döda
kropp på ett furubräde, öfvertäckt med mjuk mossa. Will
gick i spetsen för tåget, och då och då strök han häftigt
med handen tårarne ur ögonen. När vi kommit fram till
grafven, bildade vi en krets omkring den, och Will, som
alltid kallade mig »den lille predikanten», bad mig läsa Fader
vår. Solen lutade mot sin nedgång, och de guldskimrande
molnen i väster kastade sitt återsken rundt omkring oss.
Vinden drog suckande genom trädtopparne långt nedanför
oss, och ljuden från dalen läto dämpade och beslöjade.
— Fader vår, som är i himmelen, hviskade jag sakta,
medan alla barnen böjde sina hufvuden, helgadt varde Ditt
namn, tillkomme Ditt rike, ske Din vilje, såsom i himmelen
så ock på jorden. — Så tystnade jag, och de andra barnen
läste återstoden af bönen i korus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
