Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är inte min mening att göra dig illa, min gosse,
men de där påsarne vill jag ha.
Det fanns penningepaket i sadelpåsarne, och Will ville
om möjligt gärna rädda dem. Så att när röfvaren sträckte
sig fram för att taga bytet, kittlade Will till ponyn med ena
stöfvelspetsen, och följderna öfverträffade hans förväntningar.
Ponyn slog bakut, den häftiga stöten kom röfvaren att mista
balansen, och när ponyn satte öfver honom, fick han en stygg
spark öfver tinningen. Will beredde sig på en revolverduell,
men fienden låg kullslagen på marken, bedöfvad och
blödande i pannan. Will afväpnade mannen, bakband hans
armar och lade därefter ett förband om det sårade hufvudet.
Han antog att fången måste ha en häst dold alldeles i
närheten, och efter en stunds sökande upptäckte han honom
också.
När han kom tillbaka med djuret, hade dess egare åter
slagit upp ögonen och börjat draga sig saker och ting till
minnes. Will hjälpte honom upp och band honom fast af
ren vänlighet; därpå besteg han sin egen pony, fattade den
andre vid betslet och tog den ömkligen stukade stråtröfvaren
med sig på släp.
Det var första gången som han låtit försinka sig på
sin färd, men som ursäkt och förklaring presenterade han för
herr Chrisman en rätt illa tillstyrd och i öfrigt betydligt
»ledsen» gentleman, som var fastbunden vid hästryggen. Och
Chrisman vred med ett bredt grin om nyckeln efter
»ursäkten» — i afsikt att längre fram vid passande tillfälle ställa några
små ogrannlaga frågor till honom.
Några dagar efter denna händelse fick Will ett bref från
syster Julia, däri hon sade honom, att mamma var sjuk, och
bad honom komma hem. Han uppsökte genast herr
Chrisman, anhöll om ledighet och meddelade skälet till sin
begäran.
— Det gör mig ondt, att din mor är sjuk, blef svaret,
men på samma gång gläder det mig, att någonting händt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
