Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, sade Joe, du har väl med dig en del mynt på
den här turen? För se jag ämnade mig just till Big Horn
för att söka guld och där stötte jag på två sköna gossar,
som lågo på lur och passade på dig. Vi råkade litet ihop
oss, och nu säga de aldrig kvitt mer.
Will tackade honom uppriktigt och bad honom ej
utsätta sig för alla faror och äfventyrligheter i Big Horn. Men
California Joe bara skrattade och sade det var tid på att han
gaf sig i väg.
När Will hunnit fram till sin station, berättade han sitt
äfventyr, och hästskötaren uttryckte som sin säkra
öfverty-gelse, att nu var det ute med California Joe. Men Will tänkte
bättre än så om sin nye vän, och han spådde, att han skulle
komma helskinnad tillbaka.
Han fick också rätt, ty tre månader senare uppenbarade
sig California Joe i ponyryttarnes läger vid Överland. Han
togs emot på det hjärtligaste sätt, och alla männen
försäkrade med en mun, att de icke väntat få se honom lefvande
igen. Till gengäld berättade han dem sin historia, och den
var verkligen högst intressant.
— För någon tid sedan, började han med sitt breda
målföre, kom ett stort sällskap guldsökare in på Big Horns
område. De vände aldrig åter, och generalen sände mig för
att leta upp något spår efter dem. Landet vimlar af indianer,
och dem höll jag nog ögat på, men jag väntade mig inte
något bråk med de hvite. En dag råkade jag glömma kvar
min revolver på det ställe, där jag brukade äta middag, och
så fort jag upptäckt, att jag inte hade den på mig, gick jag
tillbaka för att hemta den. Just som jag tog den, såg jag
en hvit man komma smygande efter mig. Jag anade oråd,
men fortsatte min vandring som om jag ingenting sett.
Samma afton gick jag litet krokvägar och använde diverse andra
små knep, ända tills jag fick rätt på lägret dit den okände
hörde. Som jag väntade, hörde han till ett sällskap af tre
stycken, men de hade fem hästar. Jag vågar min nacke på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
