- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
114

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i skolan i staden, förrän vi upptäckte, att vårt yttre utan för
skoning fört oss in under den fatala rubriken »landtlollor»
För att kröna verket köpte oss vår svåger, under sina
bemödanden att iakttaga den största sparsamhet, hvar sitt par
klumpiga kalfskinnskor. Vid dylika voro vi alldeles ovana,
ty mamma hade alltid gifvit oss visserligen praktiska, men
ändå nätta skodon. Upphofsmannen till dessa våra
fotbe-klädnadsbekymmer, som alls icke förstod hur känslig och
blyg flicknaturen är, bara skrattade åt våra protester, och den
rättvisan måste man göra honom, att han verkligen icke hade
en aning om de lidanden — äfven fysiska, ty de grofva
skorna klämde — som han vållade oss.

Vi vände oss då till Will i vår nöd. Så fort det hände
oss någonting oförutsedt, var han vår första tanke, men när
vi hänsköto våra skobekymmer till honom, satte vi honom
på ett svårare prof än vi själfva förstodo. På vårt bref
svarade han, att han ej längre var en förmögen deltagare i
fraktexpeditioner, utan endast hade en soldats anspråkslösa
inkomst, och till och med den var just nu betydligt på
efterkälken.

Vår första snopenhet förbyttes snart i
samvetsförebråelser. Om vi endast besinnat, hur djupt han måste ha kännt
sin oförmåga att hjälpa oss, skulle vi aldrig ha skrifvit det
där brefvet till honom. Det innehöll ju för öfrigt ingenting
värre än en fin antydan om att här fanns ett utmärkt tillfälle
att bistå nödlidande systrar. I hela sitt lif hade han efterr
"kommit alla våra önskningar; nu hade han skyldigheter att
fylla i första rummet mot sitt land.

Hans spänstighet och glada humör sveko honom dock
icke heller nu, och vi kände oss genast bättre till mods
sedan vi erhållit följande bref från honom:

»Kära systrar!

Ledsamt nog kan jag inte hjälpa er och skaffa er
sådana kläder, som ni vilja l a. När jag skrifver detta, är jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free