Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skara af Missouritrupperna, hvilken räknade många af de
män, som nio år förut hatat och förföljt hans far. I stridens
hetta kände han igen mer än en utaf dem, och samtidigt
med igenkännandet kom minnet af hans löfte från gossåren
att hämnas faderns död. Tre af männen i fråga föllo i denna
strid, och antingen det nu var han själf eller ej, som
nedlade dem, så ansåg han sig efter den dagen löst från sin
dystra förpliktelse.
Efter åtskilliga strider, där det gick mycket hett till,
tågade Price från Missouri med återstoden af sin armé — 7,000,
då han ursprungligen haft 20,000.
Under detta fälttåg fick Will berömligt omnämnande
för »lysande tapperhet och utmärkta tjänster i fält», och hans
namn blef äfven fördelaktigt kändt på många håll. De gamla
bepröfvade veteranerna uppskattades efter förtjänst, men
ingen af de yngre männen rönte sådan efterfrågan som Will.
Han tycktes vara hvad de äldre soldaterna pläga kalla »hård»
— ingen kula förmådde träffa honom. Ofta sändes han att
föra depescher tvärs öfver slagfältet, och fastän hästarne
skötos under honom — stympades af kulor eller söndersletos
af granater — förblef han själf oskadd.
Under detta fälttåg stötte han äfven en gång på sin
gamle vän från prärien, Vilde Bill. När han en dag
stannade vid en bondgård för att få sig ett mål mat, fick han
till sin stora öfverraskning höra helsningen:
— Se god dag, Billy, min gosse!
Han såg sig om och varsnade en hand, som sträcktes
fram ur en grå ärm, tillhörande sydstatsmännens uniform,
och som han visste, att Vilde Bill var en fanatisk unionist,
drog han den slutsatsen, att han var stadd i samma ärende
som han själf. Först gnabbades de begge vännerna en
stund om grå och blå uniformer, men sedan blef samtalet
allvarsammare.
— Tag de här papperen, Billy, sade Vilde Bill och
räckte honom en packe. — Bär dem till general Mc Neill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
