Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— När du gift dig, Will, så blir du tvungen att stanna
hemma!
Detta blef anledningen till att vi började diskutera
frågan huruvida han skulle kunna öfvertaga skötandet af
egendomen, och resultatet häraf blef åter, att våra planer
kullkastades. En soldats sold under kriget var så godt som
ingenting, och som Will ej kunnat spara samman några penningar,
tog han med uppräckta händer emot första bästa tillfälle som
erbjöd sig att förbättra sin ekonomiska ställning.
Detta visade sig vara ett anbud att drifva hästar från
Leavenworth till Fort Kearney, och så godt som den förste
han mötte efter det han kommit fram till fortet var en
gammal vän från prärien vid namn Bill Trotter.
— Du är just en sådan som jag söker, sade Trotter,
när han fått veta, att Will önskade stadigt arbete. — Jag
förestår hållplatsen för diligensen här på orten, men att vara
diligenskusk är ett ganska farligt yrke, eftersom indianer och
stråtröfvare jämt och samt ställa till spektakel. Åtskilliga kuskar
ha hejdats och dödats på sista tiden, så det är just ingen
förtroendeväckande syssla, men betalningen är bra, och du
känner ju vägen. Skall någon kunna lotsa fram diligensen,
så skall det vara du. Nå, är du villig?
När en ung man är förälskad och drömmer om
bröl-loppsdagen, äfven om daton ännu ej är fullt bestämd, får
lifvet ökadt behag, och att våga det i försåtlig kamp mot
indianer eller landsvägsröfvare är väl knappast det bästa bruk
man kan göra däraf. Will hade helskinnad undsluppit så
många faror, att det tycktes honom vanvettigt att åter kasta
sig i en ny, eller rättare sagdt en enda kedja af faror, och
när han tänkte på Louise och den ståndande bröllopsdagen,
var hans första ingifvelse »nej.»
Men han var kär och förälskad som man endast är i
ungdomens vår, och där stod Trotter bredvid honom och
gaf de mest entusiastiska uttryck åt sitt förtroende till hans
förmåga att reda sig ur alla möjliga faror — en uppfattning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
