- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
140

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag skall göra allt hvad som står i min förmåga,
sade Will.

Och han hade knappast satt hästarne i gång, förrän
han började misstänka att ej allt hängde rätt samman med
de ovanligt fula och sluskigt klädda passagerarne, som löst
biljett. Det låg äfven någonting besynnerligt däri, att
konduktören plötsligt kallats bort, hvarigenom han blifvit ensam.
Mycket snart kom han till den slutsatsen, att det var bättre
att göra sig till herre öfver de begge ruskiga figurerna, innan
de gjorde sig till herre öfver honom, och han dröjde ej med
att sätta sitt beslut i verkställighet. Han lät diligensen hålla,
hoppade ned och undersökte remtyget, liksom om det varit
någonting i olag härmed; därefter gick han fram till
vagnsdörren och bad sina passagerare langa ut ett rep, som låg
inne i vagnen. När de lydde uppmaningen, möttes deras häpna
blickar af två revolvermynningar.

— Upp med händerna! kommenderade Will. •

— Hur är det fatt med er? frågade den ene af
passagerarne, medan de stodo där med uppsträckta armar.

— Åh, bra nog — jag tyckte bara, att jag hellre ville
förekomma än förekommas, blef svaret.

Den andre saknade ej sinne för humor.

— Ni var mig en slipad en, unge man, sade han. —
Men jag skulle mycket missta mig, om ni ändå inte längre
framåt vägen finner den, som rår på er.

— Den tid, den sorg, sade Will. — Vill ni göra mig den
tjänsten att binda händerna på er vän? Tack! Ro nu hit med
hvad vapen ni har på er! Är det alltsammans? Godt. Visa
mig era händer!

När de begge värda herrarne fått lämna från sig alla
vapen och blifvit säkert bundna, fortsattes färden ånyo. Det
yttrande, som den ene af dem fällt, bevisade tillräckligt, att
de tillhörde stråtröfvarbandet. Will måste försöka hinna fram
till närmaste hållstation, innan öfverfallet skedde. Om han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free