Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hästen framåt i än skarpare traf för att så fort som möjligt
kunna varsko kommendanten, men en ny upptäckt kom
honom att helt .bestört tvärstanna — fienderna voro mellan
honom och fästningen.
I detta ögonblick fick han syn på en skara ryttare, och
när han sett, att det var hvita män, afvaktade han deras
annalkande. Den lilla truppen visade sig vara general Custer
med en eskort af tio man, på väg från Fort Ellsworth till
Fort Hayes.
När generalen underrättats om, att deras väg afskurits
af indianerna och att deras enda hopp om räddning låg i en
snabb kringgående rörelse, hade han hastigt sitt beslut färdigt:
— Rid i spetsen, späjare, så följa vi!
Will svängde om hästen, satte sporrarne i hans sidor
och for åstad, med de andra tätt efter sig. Allesammans
voro tillräckligt förfarna i indiansk krigföring för att fatta hur
allvarlig deras belägenhet var. De togo in på en stig, som
beskref en stor båge, och uppnådde fortet utan att se en
enda fiende. Men af hvad de andra berättade, förstodo de, hur
nätt och jämt de undkommit!
Custer befann sig på väg till Larned, sextio mil längre
bort, och han behöfde en vägvisare. Han anhöll nu, att Will
skulle få åtaga sig detta värf, så nöjd var han med det prof
han redan aflagt.
— Precis mannen som jag ämnade sända med er,
general, sade kommendanten, som mycket väl hade reda på hur
angelägna indianerna voro om att få tag uti »Gula håret», som
de kallade Custer. — Cody kan den här delen af landet
utantill, är invigd i alla rödskinnens konster och knep och står
aldrig rådlös, hvad som än må ske.
Sällskapet begaf sig af i dagbräckningen, och man var
genast öfverens om att tillryggalägga de sextio milen före
nattens inbrott. Will red en grå mulåsna, som han tyckte
mycket om och fullkomligt litade på. Men Custer tittade
en smula föraktfullt på djuret, som såg rätt oansenligt ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
