Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läger kring den eld, hvars sken han sett. Indianernas ponies
stodo bundna i bakgrunden.
Wills belägenhet var kinkig nog, eftersom utan tvifvel
någon indian var utställd på vakt i hålvägen. Han ansåg det
dock för sin plikt att skaffa sig en något så när riktig
föreställning om rödskinnens antal. Själf lika lättfotad och
varsam som en indian, närmade han sig med smygande steg
lägerelden, då nattens tystnad plötsligt stördes af det
genomträngande ljudet — icke af ett bösskott, utan af hans egen
mulåsnas gälla skriande: y-ah — y-ah — y-ah!
Till och med midt på dagen, när allt är fridfullt och
lugnt, är en mulåsnas känsloutbrott någonting det mest
omusikaliska man gärna kan höra. På natten, inne i vilda
skogen, då hvarje nerv är spänd till det yttersta, verkar ljudet
rent af förfärande.
Will blef naturligtvis häpen, men indianerna råkade i
den vildaste förvirring. De släckte lägerelden och
skingrades åt alla håll för att gömma sig, medan en vaktpost
rusade upp bakom en klippa ej tjugu fot från Will och flydde
på långa ben likt en hjort.
Späjaren stod kvar där han stod ända tills han skaffat
sig en nära nog riktig föreställning om röds.kinnens antal,
sedan skyndade han tillbaka till sin mulåsna, hvars röst, som
höjts liksom till förebråelse och protest, gjorde det omöjligt
för honom att taga fel om riktningen.
När han närmade sig djuret, såg han, att två ridande
indianer fått tag i det och sökte förmå det att följa med.
Men den sin herre och traditionen trogna mulåsnan vägrade
envist att röra sig ur fläcken!
Anblicken var komisk, men Will visste mycket väl, att
här endast var ett fjät från farsen till sorgespelet. Ett
gevärs-skott fällde den ene af indianerna, och den andre satte af
som en pil inåt mörkret.
Ännu en kraftig trumpetstöt från åsnan, denna gång en
glädjefanfar, då Will hoppade i sadeln, med en pil från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
