Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven för egen del utvecklade Satanta mycken prakt.
Hade han haft makt som han hade mod, skulle han ha
burit cylinderhatt och redingote, och frackkostym på aftonen.
Som det nu var, fick han nöja sig med att frambringa
häpnadsväckande effekter förmedelst yllefiltar och fjädrar.
I general Hazens förflyttning till Fort Larned ingick
bland annat uppdraget att om möjligt söka jämka ihop ett
fördrag med de vredgade Kiowa- och Comanchindianerna.
En het augustimorgon begaf sig generalen åstad på en
in-spektionsresa bortåt Fort Zarah. Färden anträddes tidigt,
eftersom man önskade vara framme — sträckan var trettio
mil — vid middagstiden. Generalen åkte i en af härens
ambulansvagnar, förspänd med fyra mulåsnor, och eskorten
utgjordes af tio infanterister, som likaledes åkte efter
mulåsnor.
Efter att ha ätit middag i Zarah fortsatte generalen
vidare till Fort Harker, medan späjaren och soldaterna fingo
order om att återvända till Larned dagen därpå. Men som
det icke fanns någonting att göra vid Fort Zarah, bestämde
sig Will för att fara tillbaka med detsamma; han gjorde i
ordning åsneekipaget, och så bar det åter i väg mot Larned.
Första hälften af färden tillryggalades utan att
någonting inträffade, men när man hunnit så långt som till Pawnee
Rock, började det hända nästan alldeles för mycket. Ett
fyrtiotal indianer red fram bakom klippan och omringade
späjaren.
— Hur? Hur? ropade de, i det de närmade sig och
räckte fram händerna att den hvite mannen måtte få hälsa.
Rödskinnen voro i full krigstatuering och hade tydligen
onda afsikter. Men man förlorade ingenting genom att
besvara deras hälsning, så att Will räckte fram handen.
En krigare grep den och gaf den en häftig knyck; en
annan fattade mulåsnan vid betslet, en tredje drog pistolerna
ur deras hölster, en fjärde ryckte till sig geväret, där det låg
tvärs öfver sadeln, och den femte satte kronan på verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
