Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämde tidningsreportern, doktor Frank Powell. Damerna
voro två af officersfruarna, general Augurs döttrar, May och
jag. Solen lyste, det pratades och skrattades oupphörligt,
och när man är ung och road af ridt och en ståtlig ung
officer trafvar vid ens sida, försvinner rätt som det är den
fysiska tröttheten som genom ett trollslag.
Fortet var snart ingenting annat än en svart punkt vid
horisonten, och med en känsla, som närmade sig fruktan och
bäfvan, skådade jag för första gången ut öfver den stora
amerikanska öknen. Till venster, när vi redo österut, lopp
den snabba och grunda Plattefloden, strödd med grönklädda
öar. Det är detta vattendrag, som Washington Irwing
kallat »den praktfullaste och den onyttigaste af floder». —
»Öarne», säger han vidare, »likna en labyrint af skogsdungar,
som flyter på vattnet. Deras ovanliga belägenhet förlänar
hela taflan en prägel af ungdom och fägring. Lägger man
härtill flodens slingringar, gräset som vajar för vinden,
skift-ningarne af skuggor och dagrar samt den rena, balsamiska
luften, kan man bilda sig en ungefärlig föreställning om de
behagliga intryck, som den resande erfar, när han betraktar
ett naturskådespel, som nyss tyckes ha utgått från
Skaparens hand».
I skarpaste motsats härtill stod sandslätten, hvaröfver
vi redo. På denna växte det korta, tofviga buffelgräset, den
damgrå malörten och kaktus i slösande ymnighet. Framför
oss, till höger, kanske en mil längre bort, löpte en
långsträckt kedja låga åsar fram mot horisonten, här och där
af-bruten af trånga och djupa pass, genom hvilka man färdades
upp mot högslätten. Hvarje pass bar ett från historien eller
legenden lånadt namn.
För mina ögon tedde sig skådespelet lika hänförande
vackert som nytt. Så långt man kunde se, skönjdes inga
spår af mänsklig odling. Det var en enda vidsträckt
ödemark utan gränser, med samma drag af imponerande
oändlighet, som präglar världshafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
