- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
188

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en enda sårbar punkt, och det är så godt som omöjligt för
en nybörjare att sikta så, att skottet genast medför döden.
May sköt, och på sitt sätt var hon nog säker på handen, ty hon
träffade sitt mål. Men buffeln blef endast sårad och retad,
och med det lurfviga hufvudet sänkt kom han i fullt ursinne
rusande emot oss. Officerarne riktade ett regn af kulor mot
den väldiga kolossen, men lyckades endast ytterligare stegra
dess vrede. Ett nytt gevär räcktes åt May, och doktor
Po-well tog sikte åt henne. Men May lossade af skottet på
måfå, så skrämd var hon af tjuren, som närmade sig i
fyrsprång.

Ehuru detta är en redogörelse för saker som verkligen
inträffat, begagna vi oss af en romanförfattarinnas
privilegium och lämna vår hjältinna i den nyss skildrade lifsfarliga
belägenheten för att på en stund vända tillbaka till fortet.

Will återvände från sin späjarfärd kort efter det
jaktsällskapet begifvit sig af, och hans första fråga var: — Är
Nellie här?

— Hon är både kommen och gången, svarade hans
hustru. Och så berättade hon för honom om det sätt, hvarpå
jag enleverats till den mycket omtalade buffeljakten.

Då gaf Will vika för ett af sina mycket sällan
förekommande vredesutbrott. Späjarefärden hade varit långt utsträckt
och ansträngande, han var hungrig och trött, men också i
hög grad orolig för att någon olycka skulle drabba oss.
Han visste hvad vi själfva ej hade reda på — att skulle vi
rädda oss undan de ej obetydliga faror, som ofelbart stå i
samband med en buffeljakt, så återstod alltid risken att bli
tillfångatagen af indianerna.

— Jag måste ge mig ut efter dem genast, sade han.

Och så red han ånyo åstad, utan tanke på hvila eller

mat. Men han tog sig dock tid att aflägga ett kort besök i
officersmessen och utgjuta sin vredes skålar öfver den
förbluffade underofficer, som för tillfället beklädde den
frånvarande kommendantens post.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free