- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
194

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då rodnade späjaren åter och lyfte på sin slokiga hatt
för att tacka för komplimangen. Ty

»Att se sitt namn i tryck — hvad ljuflig lott!

En bok är bok, om också smörja blott.»

I sin egenskap af f. d. sjöofficer bar Ned Buntline svart
släpuniform. Hans ansikte var solbrynt och väderbitet, med
ett beslutsamt, men dock .vänligt uttryck. Han haltade en
smula och använde käpp, när han gick. Han skakade
hjärtligt Wills hand när de råkades och uttryckte sin stora glädje
öfver bekantskapen. Detta var första begynnelsen af en
vänskap, som skulle åstadkomma stora förändringar i Buffalo
Bills lefnadsbana.

Under den späjarefärd, som följde, hittade sällskapet en
dag en ofantlig benknota, som fältläkaren påstod vara
lårbenet af en människa. Will förstod indianernas munarter
tillräckligt väl för att känna till deras sägner, och han berättade
siouxindianernas legend om syndafloden.

De vise männen tillhörande denna stam lärde att jorden
ursprungligen varit befolkad af jättar, väl tre gånger så stora
som nutidens människor. De voro dessutom så starka och
snabbfotade, att de kunde springa vid sidan om en buffel,
taga upp djuret under ena armen, slita af ett ben och äta
det, medan de sprungo. Och så högfärdiga och uppblåsta
voro de öfver sin egen storlek och styrka, att de förnekade
Skaparens tillvaro. När det blixtrade, skröto de med att de
förmådde mer än ljungelden, när det dundrade, skrattade de.

Detta misshagade den Store Anden, och för att kväsa
deras öfvermod sände han ett stort regn öfver jorden.
Da-larne fylldes med vatten, och jättarne klefvo allt högre upp
på bärgen. Men vattnet följde efter dem, och jättarne sökte
rädda sig upp på de högsta bärgspetsarne. Regnet fortfor,
vattnet steg alltmer, och jättarne, som ej kunde finna någon
tillflyktsort, drunknade jämmerligen.

Den Store Anden hade nu blifvit vis genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free