Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtyckte beredvilligt, men döm om min häpnad, då tjugofem
tusen dollars i sedlar räknades upp och lemnades i min vård!
Jag hade aldrig i mitt lif haft att svara för en tillnärmelsevis
så stor summa, och fann det hela nästan »ruskigt». Efter
att ha förkastat åtskilliga sätt att gömma penningarne,
bestämde jag mig för att göra tagelmadrassen i min säng till
kassaskrin. Den sprättade jag upp, stoppade in i den
kuvertet, som innehöll sedlarne, och sydde åter ihop öppningen.
Ingen hade sett hvad gömställe jag slutligen valt, och jag
ansåg det fullkomligt säkert.
Några dagar senare sade jag en morgon till om min
pony och red ut för att hälsa på min närmaste granne, en
fru Erickson. Sedan ämnade jag fortsätta till fortet och
tillbringa dagen hos Lea, min svägerska. När jag hunnit fram
till fru Ericksons hus, kom den välvilliga kvinnan ut helt
ängslig och upprörd för att hälsa på mig.
— För all del, kom in genast, fru Jester! sade hon.
— Skogsbackarne vimla af indianer, som alla äro på
krigs-stigen.
Hon räckte mig sin fältkikare och riktade min blick på
vägen nedanför vår rancho, längs hvilken bufflar, boskap och
indianer alltid färdades fram för att uppnå Plattefloden. Jag
urskilde mycket tydligt krigarne, där de vandrade framåt i
gåsmarsch som indianerna alltid pläga, med
hufvudprydna-dernas fjädrar vajande för vinden och mantlarna slående kring
benen, medan de gingo. Ögonblickligen slog mig den
tanken, att jag ju hade 25,000 dollars i mitt förvar!
— O, fru Erickson, utbrast jag, jag måste genast rida
tillbaka till ranchon!
— Det får ni visst inte, fru Jester, genom ett dylikt
försök satte ni helt enkelt ert lif på spel, sade hon.
Men jag kunde inte tänka på någonting annat än
penningarne, och trots alla böner och varningar steg jag upp
på min häst och galopperade hemåt så fort djuret förmådde
springa. Jag vågade ej ens vända på hufvudet och se mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
