- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
218

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pjesen, är det mer än troligt, att de vid första lägliga tillfälle
skulle ha »smitit» ut bakvägen och köpt direkt
järnvägsbiljett till västern.

Omsider gick ridån upp, och publiken applåderade
uppmuntrande, då tre darrande, sex fot långa individer, klädda
i bockskinn, gjorde sin första tafatta bugning invid rampen.

Jag har redan sagt, att Will icke kunde en rad af sin
roll, och han gjorde det lika litet när stunden var inne, då
han skulle hålla sitt inledningstal. Han hade flitigt läst öfver
det, men nu var det som bortblåst — han visste hvarken ut
eller in.

— Tydligen behöfver han litet tid på sig för att hämta
sig, tänkte Buntline, som äfven han befann sig på scenen.
Och han kastade vårdslöst fram frågan:

— Nå, hvad har du haft för dig på sista tiden, Bill?

Detta gaf »Späjaren från prärien» en ingifvelse. När

han låtit blicken fara öfver åskådarraderna, hade han i en af
logerna kännt igen en mycket rik herre vid namn Milligan,
åt hvilken han en gång ledt en stor jakt nära Fort Mc
Pher-son. Expeditionen hade skildrats af Chicagotidningarne, och
de olika händelserna voro väl bekanta.

— Jag har varit ute och jagat med Milligan, svarade Will,
och hela teatern brast i skratt.

Milligan var mycket populär, men hade varit föremål för
otaliga skämt på grund af sin påstådda oöfvervinnerliga skräck
för indianer. De handklappningar och skrattsalvor, som
hälsade infallet, ingaf aktören i fråga betydligt mera
själfförtro-ende, men själfförtroende båtar föga, när man glömt
hvart-enda ord af sin roll. Och skådespelsförfattaren började få
klart för sig, att han skulle bli tvungen att laga ihop en
annan pjes i stället för den, som stod annonserad på
affischerna. Och hvad mera var — han måste improvisera den
nu genast på stående fot.

— Nå, berätta oss då litet om det, Bill, sade han, och
sufflören stönade nere i sin lucka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free