Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika glad och belåten som de. Han blef nu utnämd till
vägvisare och anförare för späjarne, och regementet fortsatte till
Laramie. Därifrån beordrades det till trakterna kring Svarta
kullarne, och general Carr ersattes af öfverste Merritt.
När underrättelsen om Custers och hans hjeltemodiga
trehundra krigares undergång nådde hufvudarmén, beredde
man sig att tåga mot indianerna med en samlad styrka. Den
17 juli fingo Sittande Tjurens skaror förstärkning af 800
sioux-indianer, som ryckte an söderifrån, och det gällde nu att
söka hindra dessa begge fientliga afdelningar från att råkas.
Under en af de talrika skärmytslingar, som egde rum mellan
de egentliga drabbningarna, föreföll en mera ovanlig episod
— en utmaning till envig. En krigare, hvars prydnader och
hufvudbetäckning förkunnade, att han var en höfding, red
fram i fronten och ropade på sitt eget språk, hvilket Will
förstod:
— Jag känner dig, Pa-has-ka! Kom och strid med mig,
om du är villig att strida!
Will red då fram femtio alnar, och indianen närmade
sig lika mycket. De begge gevären knallade, och indianens
häst föll. Men i samma ögonblick snubblade Wills häst
öfver en grop i marken och kastade af sin ryttare. De begge
duellanterna voro ögonblickligen på fötter och stodo nu midt
emot hvarandra på ett afstånd af icke mer än tjugo steg.
De sköto åter samtidigt, och indianen föll ned död, medan
Will förblef oskadd.
När enviget var slut, störtade ett par hundra krigare
fram för att återhämta höfdingens lik och hämnas hans död.
Öfverste Merritt skickade ut ett kompani soldater till Wills
undsättning och befalde därefter, att hela regementet skulle
rycka an. När soldaterna kommo tågande, svängde Will
indianens hufvudskål och hårprydnad, som han tagit, och
ropade: — Första skalpen för Custer!
Indianerna gjorde segt motstånd, men när de funno
detta gagnlöst, började de återtåg och fortsatte detta en sträcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
