- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
238

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

larna genom sin kikare. Ej en skymt sågs af Will junior,
så att förvaltaren fick order att sända ut fem eller sex man
i olika riktningar för att söka efter gossen. Medan de
skyndade åstad, stod Will kvar uppe på stättan, alltjämt späjande
bortåt prärien och då och då farande med fingrarne genom
håret öfver pannan — en åtbörd, som var karakteristisk för
honom, när han var orolig eller bekymrad.

I den tanken, att jag kanske kunde lugna honom, gick
jag ut och sade honom några skämtsamt förebrående ord
för hvad jag i mitt oförstånd ansåg vara onödig ängslan från
hans sida. Det var ju omöjligt för Will att länge taga fel
om vägen, tyckte jag — utan att det minsta veta hvad jag
talade om.

— Se bara hur fri och vid utsikten här är, sade jag.

— Det är ju någonting helt annat än att gå och famla i
villande skogen.

Will gaf mig en lugnt pröfvande och medlidsam blick.

— Oå in igen till de andra, Nelly, sade han med en skymt
af otålighet, du talar som den blinde om färgen.

Detta var sannt nog, men när jag lydigt gick tillbaka
in i huset, framhöll jag åter som min uppfattning, att man
visst icke behöfde vara ängslig för att gossen ej ännu var
kommen. Det skulle ju vara mycket svårt, förklarade jag,
att förvilla sig, när synkretsen var så vidsträckt, som den var
från toppen af en af dessa låga kullar.

— Men antag, sade någon i sällskapet, att vi befinna
oss nere i dalsänkan mellan kullarne — hur går det då?

Detta ledde till en liflig diskussion om faran att gå
vilse å dessa oändliga och ständigt likformiga sträckor af
kuperad mark, och midt under samtalet inträdde Will, nu
åter lugn och belåten.

— Allt är som sig bör, sade han, jag ser nu pojken,
som är på väg hitåt.

Vi samlade oss alla kring stättan och upptäckte en
rörlig svart punkt på afstånd. Oenom kikaren kunde man ur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free