Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenner från många mils omkrets hade bådats upp för att
transportera utrustningen tvärs öfver ön till Erastina, den
plats som valts för utställningen. Och läsaren kan vara
öf-vertygad om, att Skurna köttet, Amerikanska björnen,
Strykjärnet och de andra indianerna öfvermåttan fröjdade den
allestädes närvarande lille gossen, som hade infunnit sig i
hundratal för att se på hur landstigningen försiggick.
Sommarsäsongen blef mycket lyckad. En härmed
förbunden episod kan väl vara värd att omnämnas.
Öfverallt ha lärarne i skolorna insett Vilda västerns
uppfostrande betydelse, och vid mångfaldiga tillfällen ha barnen
fått skollof för att sättas i tillfälle att bevista nöjet. Men
det har just aldrig antagits, att detta nöje, hur lärorikt det
än må vara, skulle skänka någon högre religiös lyftning.
Icke desto mindre anmodades Will en gång, medan han
ännu vistades på Staten Island, att visa upp sina indianer på
ett missionsmöte, som föranstaltats af en stor söndagsskola.
Han infann sig också med sina rödskinn, hvilka skulle utföra
en af sina religiösa danser som exempel på bland indianerna
brukliga andaktsöfningar.
Mötet var talrikt besökt, och alla, särskildt barnen,
väntade med spändt intresse och nyfikenhet på hvad som komma
skulle. Will satt på estraden tillsammans med
söndagsskol-föreståndaren, pastorn och öfriga honoratiores, och tätt
bredvid satt gruppen af indianer med orörliga och outgrundliga
ansikten.
Gudstjänsten begynte med en psalm och föreläsning af
den heliga skrift. Och därpå, till Wills fasa, bad
söndags-skolerektorn Will leda bönerna. Kanske föreställde sig den
gode mannen att Will under de tjugu senaste åren stridit
mot indianerna med bönboken i ena handen och bössan i
den andra och var lika färdig att bedja som att skjuta.
Åtminstone framställde han alldeles icke förslaget för att göra
Will förlägen, ehuru detta blef den naturliga följden. Will
höll emellertid de heliga tingen i stor vördnad, inom honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
