Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit vittne till! De lyckliga små, som voro uppe och kunde
gå, beskrefvo så lifligt de kunde för de små sängliggande
stackarne alla de underbara ting de sågo. Indianerna
beundrades naturligtvis mest. Men sedan tåget dragit förbi,
grät en liten pojke, som låg sjuk i ryggmärgslidande, så
bittert därför att han ej fått se det. En godhjärtad sköterska
försökte trösta honom, men ord förmådde här föga. Då
fick den snälla flickan en lysande idé — hon föreslog honom
att han själf skulle skrifva ett bref till den store Buffalo Bili
och bedja honom att få ett porträtt af en indian.
Förslaget omfattades med förtjusning, och den lille fick
brådt med att författa och skrifva ut brefvet. Det var
rörande i sin enkelhet. Den lille patienten berättade för den
store förevisaren, att han låg till sängs och var sjuk, att han
inte kunnat få se indianerna när de gingo förbi sjukhuset
och att han så innerligt gärna ville se ett porträtt af en
indian, om något sådant fanns. .. .
Det viktiga brefvet lades i breflådan, och till och med
ucn otålige lille patienten visste, att det inte tjänade
någonting til! att vänta svar den dagen. Den följande morgonen
hade knappast grytt, förrän en viss liten patient på sjukhuset
slog upp sina klara ögon. Han lyssnade till hvarje buller
och undrade när brefbäraren skulle komma med något bref
till honom. Sköterskan vågade knappt hoppas, att en så
upptagen man som Buffalo Bill skulle taga sig tid att uppfylla
ett barns önskan.
— Öfverste Cody har fasligt mycket att göra, sade hon.
— Vi måste ge oss till tåls.
När hon upprepat dessa ord måhända för tjugonde
gången, öppnades ljudlöst dörren. In kom en sex fot lång
indian, klädd i skinnbyxor och insvept i en skarlakansröd
filt. Han bar en hufvudprydnad af höga vajande fjädrar och
höll sin båge i handen.
De små patienterna lågo andlösa af undran — sedan
skreko de högt af förtjusning. En och en i sänder, tysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
