Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott jag ville betala hans mor en smula, skulle ha en sådan framtid
för sig som det visat sig att han fått. Här i landet ha vi stora män,
statsmän och politici, män som gjort mycket för åkerbruket, industrien
och den allmänna odlingen, som skapat sig stora namn och hållits högt
i ära. Så ha vi äfven en Cody. Han, mina herrar, som nu står här
framför er, är öfver hela den vida världen känd som den siste af de
stora späjarne. När gossen Cody kom till mig och stod där rak i
ryggen som en liten gran och såg mig in i ansiktet, sade jag till min
kompanjon, herr Russel, som stod bredvid mig: »Vi ta den här lille pojken,
och vi betala honom samma lön som åt en vuxen man, ty han rider
sin pony lika duktigt som en vuxen». — Och jag minns mycket väl,
när vi betalte honom tjugufem dollars för den första månadens arbete.
Han fick betaldt i halfdollars och fick femtio stycken. Dem band han
in i sin lilla näsduk, och när han kommit hem, löste han upp näsduken
och strödde ut pengarne öfver hela bordet. —
— Jag har strött ut dem allt sedan dess, inflickade här festföremålet.
Herr Majors fortsatte sitt tal ännu en liten stund och
slöt det ined orden: — Gud signe ert goda hjärta, öfverste
Cody! — Han satte sig ned under stormande bifallsyttringar.
Äfven senator Thursten höll ett till form och innehåll
mycket lyckadt anförande, och slutligen tackade Will med
några varma ord. På gifvet tecken höjde »Vilda västern»
tre skallande hurrarop för Nebraska och Omahautställningen.
Orkestern stämde upp nationela sånger, och så ordnade man
sig till högtidlig defilering öfver hela utställningsområdet.
Öfverste Cody red sin kastanjebruna häst »Hertigen», efter
honom kommo de inbjudna gästerna i ekipage, så följde
kosackerna, kubanerna, tyska kavalleriet, Förenta staternas
kavalleri, mexikanerna och ytterligare representanterna för
tjugufem länder.
När defileringen närmade sig sitt slut, vände sig min
bror till sina vänner och sade, att som de för hans skull
uppehållits långt utöfver middagstiden, ville han gärna hålla
dem skadeslösa genom att bjuda på en måltid i all enkelhet.
Denna inbjudning antogs genast, och sällskapet styrde kosan
till ett kafé> där en aptitlig frukost-middag snart stod
uppdukad. Aldrig någonsin hade ett dylikt sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
