Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ro, en skyhög bärgstopp, erinrar om den bärgbestigare,
hvilkens lif till större delen tillbrakts å de skrofliga sluttningarne
i de trånga passen, och hvilkens sista önskan var att han
skulle bli begrafven uppe på den nyssnämda toppen. En
annan molnsvept jätte bär namnet Fishers Pik, och med den
sammanhänger en historia.
Kapten Fisher kommenderade ett batteri i den armé,
som fullbordade Nya Mexikos eröfring. Hans styrka slog
läger nära foten af det bärg, som nu bär hans namn.
Narrad af den klara luften, som kom alla afstånd att synas mindre
än de voro, begaf han sig ut på en morgonpromenad till
det, efter hvad han trodde, straxt intill belägna bärget, och
sade ifrån, att han skulle vara tillbaka till frukosten. Dagen
förgick, utan att man såg en skymt af kapten Fisher, och
natten förvandlades på nytt till dag. När äfven den andra
dagen förflutit, utan att han kommit tillbaka, kunde hans
kompani ej annat än tro, att han fallit offer för några
kringsmygande indianer, och soldaterna höllo just på att under
sorgsen tystnad sätta sig ned till aftonmåltiden, då deras
uthungrade och trötte kapten uppenbarade sig. Hans lilla
morgonpromenad hade tagit två dagar och en natt — men han
hade gått ut för att se på bärget, och han hade också sett
på bärget.
Den tvärs öfver hela fastlandet gående linie, som
efterträdde den gamla Saltsjövägen och nu är känd som Union
Stillahafs-järnvägen, är elfva år äldre än den järnvägslinie, som
förenar Atchinson, Topeka och Santa Fé. Skildringen af de
svårigheter och de hinder, som måste öfvervinnas vid
byggandet af denna bana, bjuder på större under än någon saga
ur Tusen och en natt.
Denna järnväg undanträngde ponyexpresslinien, hvars
rykande, flämtande hästar ansträngde sig till det yttersta och
buro sina outtröttliga ryttare femton mil i timmen, en
hastighet som förde dem till målet på åtta dygn. Ånghästen låter
höra en föraktfull fnysning och tillryggalägger med lätthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
