Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid sotsängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina händer, neg vid Jesu namn och tycktes
andäktigt följa med bönerna. Pastorn lade märke
till det.
Sedan allt var slut sjönk gubben uttröttad
tillbaka på kuddarna. Den hemliga oron hade vikit
undan, han var lugn nu.
Genom ena fönstret, invid hvilket hans säng
stod, kunde han ligga och se upp mot himlen.
Molnväggen hade stigit högre, och dess färg
började fördjupa sig i svartaktigt blåvioletta
skiftningar.
»Marna!» ropade gubben häftigt i det han helt
och hållet tycktes ha glömt prästmannens närvaro,
»hur i Jesu namn ska’ patron få in sin råg, 0111
det blir en så spjellsam höst!
»>Krabb skulle inte ligga och tänka på sådana
världsliga saker nu,» sade pastorn ogillande.
Den gamle spratt till och såg åt honom.
Andra, alltid andra! Och förebråelser in i det
sista! Var inte detta fattigmans lif? — Den unge
mannens ansikte fördrog sig. Hvilka aggande
lärdomar låg det icke i den kritiklösa vördnad, man
visade honom!
»Han har tjänt på gården i fem och trettio
år,>» sade kvinnan med en butter, liksom
ursäktande dragning på munnen, » det gamla sitter kvar
i honom alltid, och när det gäller patronens, då
glömmer han allt annat.»
Pastorn vände sig bort; han blygdes inför
denna ursäkt.
»»Sof bara,» tilläde hon mildt i det hon vände
den gamle mot väggen och stoppade ofvandynan
kring hans rygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
