- Project Runeberg -  Folklif och småberättelser /
21

(1900) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medan kaffet kokar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försäkrade mor Karna, skrattande med en
godlynthet, som visade att hon visst icke själf var
blind för situationens komik. — »Jag sa det också
till far. — Du ä då alltid galen, tös, sa far. Gift
dig med Per i Skärhult, i fall det inte kan bli
te nå’t med Hans Massen. — Hans Massen var
en gammal änkeman, som satt med ett stort
hemman, men ingen människa ville komma in där,
för han hade sex de ledaste ungar, och själf såg
han. ut som Blaren i kille. — Nej, då tar jag hellre
Per, sa jag. — Ja, då kan vi ju gå hän och titta
på stället om söndag, sa far. — Ja, det tyckte jag
med. Och så om söndan, så tog vi våra bästa
klä’r på, och så gick vi dit. Per han visste att
vi skulle komma, förstås. Jösses, hvad han hade
grant! Det var skurade golf och hvit duk på
bordet, och han hade kaffe på spisen, och han
bjöd på uppdukad mat, — sofvel så mycket vi
ville äta! Och sen bjöd han på körsebärsvin, och
supar spenderade han på far, och det ville aldrig
ta slut. Jösses, hva han persvaderade! Och som
han bockade och gick på! Det var värre än om
han varit den finaste köpsta’karl. Det var så en
visste inte på hvilket ben en skulle stå. Jag var
så gloende röd i synen, så jag måtte kunnat ta
eld. Och Per det var då den schangtilaste karl
jag sett i alla mina lefvedar. — Jaggu kommer du
bra te’t, gräbba, sa far, när Per gick ut ett tag.
Och det gjorde jag också, tyckte jag. Men det var
bara skuld och djäfvelskap. — Inte kunde en
nosa sig till det! Det såg så välmående ut allting,
så far började rent dra öronen åt sig. — Jösses,
karl, det var fasligt så fint du har! sa han, Karna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bvfolklif/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free