Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medan kaffet kokar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta ut lysning till söndag fjortondar, och det kunde
vi så godt, för jag var ju trettitre år, och ända
sedan jag var en liten tös hade mor och jag gjort
ihop till mig, både dynor och linne och
gångkläder och allt som kan tänkas. Och om det inte
var mer än en sked eller en gryta, så hade jag
det i ordning, men mor hon var död för flera år
sedan, eljes hade hon måtro nog sett upp, för hon
hade ögon både för sig och far.
Och så skulle vi då ha bröllop. Fröken kan
tro, att det var då också ett bröllop, som inte
skämdes för sig. Per han ville att allting skulle
vara så fint och så köpsta’vuret, och far han tyckte
att när hans dotter kom så bra te’t, så behöfde
han inte se på styfvern för en gångs skull. Jag
hade både krona och krans och en hvit slöja,
som räckte ända hit, och en svart helylleklädning
af det allra finaste köpetyg. Och jag hade en
blomsterpaket i näfven, en riktig brudpaket med
krusadt papper omkring och af de grannaste
silkes-pappersblommor. Och — vill fröken tro mig eller
ej! — hela gården var full med folk, som ropade
brudparet fram. Jösses! Jag skämdes så jag
visste inte hvar jag skulle göra af ögonen, för i
en sådan ära och härlighet hade jag aldrig varit
förr och aldrig trott att jag skulle komma. Men
Per han bara grina och sa: tjo, nu ska vi fram
och visa voss. — Och så tog jag honom om
armen med den ena näfven, och paketen höll jag
i den andra, och så gingo vi ut i förstugan, och
två drängar höllo hvar sitt stearinljus framför
oss. Och fröken kan tro att folket di glodde och
gapa precis som om di hade sett komediantare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
