Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Malenas höna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lofvande ungdom stack sällan sin näsa ut om
stugans knut, emedan han osvikligt väckte folkets
jubel genom sin byxofvandel, och han tyckte icke
om offentligheten. Han var för finkänslig för den.
Vare därmed icke sagdt, att han saknade talang,
han besatt tvärtom en alldeles eminent begåfning
i sin genre — det var också det enda han ägde —:
han kunde härma hönan. Han ställde sig i position
midt på golfvet, och hvad helst hönan tog sig till,
det giorde han efter. Särskildt hade han tillägnat
sig en färdighet i att sprätta.
Han hade ett par långa skor, torra af brist på
smörja och med breda, uppfläkta nosar, där tårna
borde tittat fram, om de nått så långt. Och med
de skorna sprätte han. Det var ett himmelens
under att de blefvo på, men på blefvo de. När
han så stoppade händerna i sina oformliga
byxfickor, svängde med kroppen och skrapade golfvet
med sina långa labbar, då kom det i själfva hans
uppsyn och halsens sträckning någonting som på
ett utmanande oförskämdt sätt liknade hönan. Ja,
vid de tider, då hon fällde fjäder och ingen
uppstående stjärt hade, var det icke så utan, att själfva
hans figur hade en likhet med hennes. Hur det
nu var, så kunde han få de andra ungarna att
ligga dubbla af skratt, kanske icke allenast åt hans
prestationer, utan ännu mer åt den harm de
an-togos väcka hos hönans ägarinna. Denna gaf
honom endast sitt tysta förakt, men innerst inne
med hat i sitt hjärta. Det är dock möjligt, att
hvad mor Malena tog som hån, icke var annat än
hans ungdoms inneboende lifsglädje eller ett
oskyldigt tidsfördrif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
