Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Malenas höna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur det var, så hade hon nog också framkallat
solskensstunder. Man erinrade sig det först efteråt.
Hur många gånger hade icke mor Malena gått
bort med ett halft tjog ägg att sälja, och så hade
hon komit hem med kaffe och socker, och i godt
humör. Hon hade tinat upp själf, och hon hade
bjudit. Och så hade man suttit där vid sin varma
tår, druckit den skållhet ur tefatet och talat om
allt som händt ute i världen, att Jöns Jöns’
Kristina hade rest till Amerika, eller att Per och
Karna tagit ut lysning, eller om allt sådant, som
hände och som icke borde ske, hvilket naturligtvis
var det allra intressantaste. Och så hade man
glömt år och krämpor och världens onda lefverne
\ och haft det så hjärtinnerligt godt för en stund.
Men nu var det förbi. Malena gick jämt och såg
sur ut, hon teg, och kaffe kom aldrig i fråga.
I början trodde man, att hon i förargelsen gått
och sålt sin höna, men så småningom kröp
sanningen fram. Då var det inga vackra orlofsedlar
Nils Mattsson fick inne i fattighuset.
»Di rika kunna göra allt hvad de vilja,» hette
det med jäsande missnöje. Det mullrade i
samhällets lägsta lager.
Men ödet har underliga vägar; den gången
blef det ingen revolution.
En dag när Nils Mattsson stod och matade
sina höns, kröp det en skepelse fram ur
rishögen, — ruggig, mager, med ett bröstben som
ryggen på en brödknif — det sannskyldiga spöket
af en höna.
Hvad Nils Mattsson kände i det ögonblicket
kan icke beskrifvas: medömkan, ånger, ett innerligt
5. — Folklif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
