Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Malenas höna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor Malena blef slagen mållös af förvåning.
»Tack,» fick hon slutligen fram, »hälsa och
säg tack.»
Så gick tösen.
Mor Malena var så upprörd, att hon måste
tända tre stickor innan hon kunde få ljus. Det
var många par ögon, som då fästes på hönan, ty
ungarna hade vaknat ur sin skymningssömn och
Pernilla satt vid fönstret och stickade i skumrasket
på en strumpa för att spara på ljuset.
Hönan haltade ju, men var fet och
välbehållen.
»Ha vi inte haft kaffe förr, så jaggu ska
vi icke ha’t nu!» ropade mor Malena, som
kvicknade till.
Huj, så det sken öfver allas ansikten vid de
orden!
»Och vi ska ha kagor te. Spring ner och köp
för sextan styfver skorpor, nej, det förslår inte,
här har du ti’ öre, och så får du en te på
handelen, det vet jag.»
Man hade inte på åratal sett Malena vid ett
sådant humör. Det blef lif i stugan. Det lades
torf i spiseln, det flammade och värmde, man
kände sig upptöad och pratlysten, barnen hade
kommit på benen.
Och kaffet dracks, både med dopp och på
bit, belåtenheten var allmän; man skulle kunnat
tro att det var julafton därinne. Ja, mor Malenas
försonlighet steg till en sådan höjd, att hon med
sin mildaste och minst snärpiga röst sade åt
pojken med de slubbiga byxorna: »Mårten, hur
gör hönan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
