Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållit nosen i en tunna. Då hans herre klappade
honom på hufvudet antog hans varguppsyn ett varmt
och tillgifvet uttryck, i det han fällde sina öron
bakåt och viftade med svansen. Men så ruggade
han upp sig igen, stödde sin ena tass emot väggen,
som om han velat se ut genom det lilla fönstret,
till hvilket han emellertid icke kunde nå.
Ryktaren tog sin knölpåk, som han ställt ifrån
sig; gick genom ladan och öppnade den öfre
half-dörren, sträckte sig ut och såg åt båda sidor, men
upptäckte intet.
Fältman stod vid hans ben och småmorrade.
»Nå så puss dem då!» sade hans herre och slog
upp äfven den nedre halfdörren, men det brydde
Fältman sig icke om. Det hörde icke till hans
tjänst att tussas efter annat än korna, och de stodo
lugnt i sina bås. Husbond kunde ju själf gå, om
han hade lust.
»Är där någon?» ropade gubben med sin hostiga
röst. Men om det fanns en tjuf eller ogärningsman
i närheten, så svarade han åtminstone icke.
Den gamle höll ett ögonblick på att gå ut och
se efter, men så tänkte han, att det var väl bara en
af pigornas fästmän, som strök omkring knutarna.
Och det rörde ju ingen.
Han gick in och stängde båda dörrarna,
hviss-lade ett tag åt hunden, som ännu stod och nosade
vid dörrspringan, och så gingo de båda in i
foderladan för att lägga sig.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
