Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man skall få hvila sig, och han skall få lefva tills
han dör af ålder.»
»Ja, hur ny han är, så blir han min lif aldrig
hvad Fältman har varit,» kom det med inbiten
gammalmansenvishet, och ett par af herrarna stötte
hvarandra på armbågen, förstulet leende åt den
lilla striden mellan herre och tjänare.
Fältman halflåg på marken och hostade i det
han grinade illa och gjorde de underligaste
krumbukter med tungan, som om han förgäfves
ansträngt sig att harskla och spotta som en människa.
Det märktes hur torr han kände sig i halsen, nu,
efteråt.
Pigan, som bar omkring brännvin till
släck-ningsmanskapet, kom nu fram till den gamle, för
att också gifva honom af styrketåren.
Han torkade sig med pälsärmen och tog glaset.
»Skitt me’ mig,» sade han, »det är värre med
den stackals hunden!»
Och han tömde supen med tydlig saknad öfver
att icke kunna dela vederkvickelsen med sin
arbetskamrat.
»Du har väl inte en spann att låna mig?» sade
han till pigan.
»Nej, allt sådant ha de att langa vatten med.»
»Jaja gu så blir det väl alltid nå’n råd. —
Tack för syppen.»
Och pigan gick.
Truls Jonasson klef betänksamt öfver stängslet
in till kreaturen, tog af sig sin ena träsko och
mjölkade några tag däri, därpå nappade han upp
en handfull gräs och skurade skon väl ren, och
när detta var gjordt, mjölkade han den så full att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
