Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina torskögon såg ännu hederligare ut än annars,
— rentvättadt, helgdagsrakadt och därtill prägladt
af en inre oro, som gaf det mera uttryck än det
plägade ha.
Och han stod och tänkte — gamle hederlige
Truls Jonasson — att den här gången skulle han
ha sin vilja fram. Han ville sätta sitt lif på att få
den fram, och därför hade han listigt nog ställt
det så, att hustrun skulle gå in genom stora
huf-vudingången med menigheten, medan han själf tog
vägen genom sakristian. Han hade icke behöft
mer än antyda att man underrättat honom om att
detta var det brukliga vid sådana tillfällen; ty hur
enfaldig gamle Truls kunde vara, så visste han
dock att för det argumentet står ingen kvinna, vore
hon också stridigare än själfva Sara.
På detta sätt hade det kommit sig att han och
Fältman fått stå här fredligt och obemärkta,
medan kyrkan fylldes.
Nu led det dock mot tiden att gudstjänsten
skulle begynna, och prästen kunde komma hvilket
ögonblick som helst.
Han måste gripa sig an.
Till och med Fältman tycktes ha känning af
sin herres oro, ty han hade låtit svansen sjunka
och lade öronen fromt tillbaka.
Den gamle harsklade sig, rättade på sina
löskragar, satte stora psalmboken under vänstra
armen, harsklade sig åter, försökte taga en duktig min
på sig och knackade därefter på dörren. Icke med
ett krökt finger, som en vanlig människa, utan med
sina fingertoppar, så att det fick ljudet liksom af
en tass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
