Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle Sèvresgruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tätt och vågigt som en hundfäll och bildade en
mörk ram kring pannan. Detta ansikte var icke
vackert, men det bar en prägel af individualitet,
som man sällan finner hos så unga flickor. Hon
var endast nitton år.
Där satt hon ensam i tystnaden och såg ut på
den smala bygatan, på hvilken i dag inga
drank-tunnor eller spannmålsforor skramlade förbi som
om hvardagarna. Det var helgdag, och folket hade
gått till kyrkan.
Fångenskap — må nu vara i sjukrummet eller
cellen — kvarlämnär alltid vissa spår, och om de
icke framträda annars, skall man skönja dem i
blicken. Det ligger i en sådan blick ett allt
uppslukande begär, en omättlig åtrå; det är som ville
den insupa själfva lifvet och maganisera det,
antingen som skadestånd för det förflutna eller
upplag för framtiden.
I den unga flickans ögon syntes just något af
allt detta, till och med under det hon betraktade
den ointressanta bygatan, hvars makadamisering
småningom hvitnade i solskenet.
I hälsans dagar hade det funnits något som
hon älskat öfver allt annat; det var naturen.
Då hon ensam ströfvat omkring i skogen eller
följt en gångstig öfver den ödsliga ljungheden, hade
hon ofta tänkt, att när en gång ungdomen
försvunnit och förhoppningarna fallit till intet, skulle
naturen ju ännu vara sig lik. Den kunde icke
svika, och den djupa glädje, den äger att gifva,
skulle aldrig kunde tagas ifrån henne. Men
sjukdomen hade kommit, och allt hvad den rika naturen
hade för henne, var endast en allmosa i form af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
