Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon måste se honom; om det också vore blott en
enda liten skymt!
Han brukade aldrig ha rigelnyckeln i sin dörr.
Hon smög genom det mörka matrummet och fram
till dörren, och lade ögat till nyckelhålet, och nu
såg hon honom.
Han hade kastat rocken af och stod i bara
skjortärmarna. Han stod vid fönstret utåt
trädgården, där de så många gånger stått bredvid
hvarandra och sett ut i kvällen, som han nu stod
där ensam. Han höll sin ena arm stödd högt
upp mot väggen, med pannan lutad däremot, i en
omedvetet plastisk attityd. Det låg någonting så
tungsint i själfva hans ställning. Ansiktet kunde
hon icke se.
Men hennes beundran kunde icke skåda sig
mätt på denna ståtliga gestalt, denna smidiga kraft
i hållningen, denna smärta midja och dessa fasta,
breda axlar. Hon hade egentligen aldrig förr tänkt
på hur vacker en karlfigur kan vara. Han stod
stilla som en staty. I halfdagern där inne kunde
hon blott skymta konturerna, men dess företräden
framhöllos af de hvita skjortärmarna och den mörka,
hårdt åtdragna västen.
Nedslagen som en ångrande botgöreska,
återvände hon till salongen.
Hon hade ingen ro. En efter en plockade hon
hårnålarna ur sitt strida, svarta hår och skakade
det därefter ned från hufvudet, så att det föll öfver
hennes axlar i vild oordning.
Hon skulle velat gråta och snyfta, hon skulle
velat slita i detta hår, men hvad skulle det tjänat till?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
