Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuke fåfängt ansträngde sig för att uppfånga, men
hvars resultat blef, att moster Lilly skulle springa
bort till den gifta systern för att be dennas båda
döttrar komma och muntra Tedde.
Just som moster Lilly gått, kommo stadsbuden,
och Tedde blef buren köksvägen ut i trädgården.
Det var en liten lugn fläck med blommor,
gräsplaner och några träd, nätt inkilade mellan
gårdar och plank. Den unge mannen drog ett djupt
andetag, då han kände den ljumma sommarvinden,
och det var med en känsla af obeskrifligt välbehag
hans ögon hvilade på de gröna träden.
Men det varade icke länge, ty så kom frågan:
»Hvar skola vi sätta honom?»
»Under träden,» svarade personen i fråga.
»Inte i skuggan, mitt barn, det är värme du
behöfver,» sade modern.
»Jo, visst skall han sitta i solen,» inföll gamla
Lina på sitt tvärsäkra vis, »han må väl veta att
för röjmatisten är ingenting så bra som det. En
ska sitta midt i solen, så att blodet kan koka.
Det är det, som hjälper.»
Stadsbuden hade i afvaktan på tvistens utgång
ställt soffan ned på trädgårdsgången, där solen
baddade som värst. Det var en het rötinånadsdag.
»Men är du inte klok? Tror du, att blodet
kan koka!» utropade Tedde förargad, i det han
kastade en förkrossande blick på den gamla
tjänarinnan.
Hon skrattade föraktligt.
»»Om inte klokare folk än han sagt det, så
skulle jag aldrig brytt mig om att tala om’et,» sade
hon och tilläde därefter med sin myndiga ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
