Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gör nu bara, som frun har sagt.» Frun var alltid
den sköld, bakom hvilken hon förkansade sig.
Stadsbuden, som hyste stor respekt för Lina,
lyfte åter upp sin börda och kånkade vidare.
Den unge mannen började verkligen känna
det, som om temperaturen, åtminstone hvad lynnet
beträffar, började närma sig kokpunkten. Han
nedsattes på den största gräsplanen.
»Jag vill bara säga dig, att om jag skall sitta
i den här bakugnen, så kan jag åtminstoe inte
äta någon middag,» hväste han åt Lina, ty han
visste, att en sådan hotelse var det enda, som kunde
bita på denna stenhårda varelse. Men den här
gången tog icke ens det.
»Jag är lika nöjd, om han inte äter, bara han
sitter i solen,» svarade hon med minen hos en, som
fattar ett hjältemodigt beslut och låter alla
betänkligheter fly vid utförandet af sitt stordåd. Därefter
gick hon in i huset för att gifva stadsbuden deras
betalning och en sup. Hon hade tagit med sig
från landet den öfvertygelsen, att hvarje
välförhållande af en Adams son fordrade denna extra belöning.
Kassan tillät hon sina matmödrar sköta, men
brännvinsflaskan behöll hon själf, väl vetande, att äfven
den kan vara en makt.
Mamma följde strax efter in i huset för att
taga sin stickstrumpa och en stol. Sedan satte hon sig
rnidt för sin älskling, så att hon riktigt skulle kunna
betrakta honom och glädja sig åt att se honom ute
i det gröna.
Han drog halmhatten ned öfver ögonen för att
åtminstone få någon hämnd för sitt lidna nederlag,
och det var alldeles icke hans mening att erkänna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
