- Project Runeberg -  Folklif och småberättelser /
168

(1900) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurstudie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rörde sig framåt i det mörka vattnet med muntra
små simtag. Då och då viftade han ett tag med
svansen, liksom ville han säga: »ingen fara».

Jag undrade hur han kommit dit. Förmodligen
hade de både sprungit och lekt på kanten och den
lille af oförsiktighet rullat ned.

Det var rörande att se den stora hunden. Icke
ett ögonblick var han stilla. Än gaf han till ett
skall, liksom förebrående den lilla kamraten att han
icke vände om, än jämrade han och tiggde. Den
lilla hunden vände ett par gånger, liksom villrådig
om vid hvilken kant han skulle söka att komma
upp, och för hvarje minut växte newfoundländarens
oro. Slutligen grep han ett djärft beslut, sprang
snafvande utför de släthuggna stenblocken och
plumsade i. Med några starka tag hade han nått den
lille, som nu tycktes bli rädd och ville komma
undan. Det var emellertid den stores fasta beslut
att rädda honom, kosta hvad det ville. Han
öppnade just sitt stora gap och skulle gripa till,
då den lille gjorde en snabb vändning och kom undan
med ansträngande af alla sina krafter. Det var
hans afsikt att nå kanten åt kyrkogårdssidan. Han
blåste ur näsborrarna, han sträckte fram hufvudet
och arbetade vattnet med sina små fotter, medan
hans ögon förskrämda sneglade åt den stora hunden,
så att det hvita tittade fram ur dem.

Han manövrerade så skickligt som en lättskött
liten båt. En gång slog han om riktning och sam
åt motsatta stranden. Men newfoundländarens nit
var nu en gång väckt och kunde icke stillas. Jag
kunde se det ifriga uttrycket i hans bruna ögon.
Han flämtade af fruktan att misslyckas, han arbetade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bvfolklif/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free