Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han där kunde finna svar på de spörsmål han
ställde till sig själf. Ansiktet såg emellertid ut, som
om det kunnat tillhöra en ganska intelligent gammal
herre. Därför trodde ingen honom om att vara
sådan han verkligen var. Och det var väl.
Ett lustigt ansikte var det. Det kunde bli långt
och det kunde bli kort. Det hade mjuka, rörliga
drag, liksom af kautschuk. Munnen var hoptryckt,
som hade man slutit den genom att ge hakan en
knyck, näsan var klumpig och stor, behärskande
det hela med komiskt majestät. Öfver den blanka
hjässan låg håret draget upp i tunna stripor för att
skyla kalheten, men från öronen växte det rundt
kring nacken i kortklippt stålgrå rikedom.
Ur detta gummiansikte logo ett par ljusa ögon,
skyddade af gardinlika ögonlock, med många
skrynk-lor. Genom en elak liten dragning af ena
mungipan i förening med en hopknipning af dessa
ögonlock kunde detta ansikte förvandlastill eninkarnation
af gubbslug illmarighet. Det visste herr Tobiasson,
och han visste, att det var hans lycka, ty däri låg
hans enda värn, när dumheten ville lysa igenom.
»Jaha ja,» sade han och såg på det godlynta
gamla ansiktet med dess många valkar, fåror och
ränder.
Det där »jaha ja* var för honom ett slags
sällskap. Det kunde svara på allting och utsäga allting.
Hela dagar kunde förgå, utan att han hade annat
umgänge än det. Men det kunde vara tillräckligt
så, ty egentligen bestod han af två personer. Det
var just det, som förargade honom.
Han hade flyttat den långa vägen från Lund till
Stockholm bara för att bli kvitt den ena af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
