Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda kinderna var en stöld från modern: det var
en slitning att icke uthärda. Därför drog han sig
tillbaka för att tänka efter, innan han tog ett
afgörande steg, och medan han tänkte efter, gifte
sig de röda kinderna med en kolhandlare, i den
fasta öfvertygelsen, att Per Tobiasson var en svekfull
mansperson, den där samvetslöst dref sin lek med
trofasta kvinnohjärtan, och allt framgent närande
ett agg emot hela hans kön — kolhandlaren
inberäknad. Och så blef herr Tobiasson gammal
ungkarl — för att försona sitt svek.
Ja, och nu satt han där ensam på ångköket
och åt soppa. Jaha ja.
Hur hade det varit förra julafton? Han hade
haft studenter hos sig, tre stycken, som inte hade
något hem att resa till. De hade varit så glada,
berättat historier, rökt hans cigarrer och sjungit
visor till öfver tolf. När de märkte, att han ville
de skulle gå hem så tidigt, blefvo de missnöjda
och tyckte, att han inte behöft bjuda dem, fast de
voro för artiga att visa hvad de tänkte, och när
de gått, var hushållerskan arg som ett bi, därför
att de stannat så länge.
Här skrattade skeptikern öfverlägset. Så var
det att bry sig om andra! Nej, man skulle lefva
för sig själf bara. Endast en kan man göra till
nöjes; må då denna enda vara man själf!
Herr Tobiasson kände sig snillrik. Det var
ju en aforism, han hittat på — en sannskyldig
aforism — och med nästan cynisk aptit förtärde han
sin biff, som efterträdt soppan. När han hunnit
till katrinplommonen, var han nöjd med sig själf,
utan ringaste förbehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
