Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han dref åter hemåt. Han skulle gå hem och
läsa tidningar, låtsa som om ingenting vore på färde.
Ingenting? Jo pytt! Man skulle vänta julklappar
af honom, nu, när han varit ute. Han visste
presis hur det skulle gå till. Pigan skulle komma
in med hans aftonte, se på honom med en skyggt
glad blick: nu ger han mig sin gåfva. Och han
skulle låtsa om ingenting. Då skulle den glada
minen draga bort igen som en försvinnande
ljusglimt, hon skulle sänka hufvudet på det där sättet,
liksom hängde det löst på en tråd och föll framåt
af sin egen tyngd. Och hennes ögon skulle fyllas
af tårar. Han kände det så väl. Det var utstående,
ljusblå glosögon. Tårarna skulle draga sig öfver
den som vatten öfver en glasruta, göra blicken
orörlig, stå och leka på brädden af ögonlocken,
färdiga att rinna öfver. Hon skulle göra allt för
att dölja det; bortvänd skulle hon gå ur rummet
och ljudlöst stänga dörren efter sig. Men han
skulle ha sett det ändå, och han skulle se den
blicken om och om igen i sitt minne, han skulle
pinas, våndas ...
Och nu spökade den igen, den slankiga gamla
bomullsklädningen med refvan på ärmen, där
kölden bet i nakna huden.
Hade han då mera kvar själf än att han kunde
lefva som han gjorde! Hvad var det för fordringar?
Hvad skulle han försaka? Nej, det måste vara slut
med blödigheten!
Under det han gick och grälade med sig själf
kom han in i trappuppgången och traskade upp.
Det var pigan som öppnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
