Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tobiasson sett, men att det fanns lyckliga och
olyckliga sådana, det visste han. I de lyckliga
smektes man — och det gjorde honom skamsen,
ty smekningar voro förbjuden frukt, som det var
en fräckhet att plocka midt för allas näsa — i de
olyckliga trätte man, och då var det säkrast att
hålla sig på afstånd.
Att bli så där handlöst inkastad i två unga
människors hemlif, gjorde därför ett underligt
intryck på honom. Det fanns någonting så naturligt
och otvunget hos dem, deras vänlighet hade en
själsfinhet, som var ny för honom, och deras
hvardagsspråk var så kamratlikt, att han kände
sig hemmastadd som i en krets af sina
studentskydd slin gar.
Med sin gammalmans-nyfikenhet granskade han
deras ansikten, och han fann i dem intet, som tydde
på slitningar, ingenting, som ingaf oro, farhågor
eller medlidande; endast trygghet och
tillfredsställelse. Särskildt slog detta honom hos den unge
mannen, och han kunde icke låta bli att jämföra
honom med sig själf. Pinades han månne af denna
känsla, som var herr Tobiassons lifsplåga, den, att
antingen göra orätt mot sig själf eller mot andra?
Säkerligen icke. Det måste finnas någonting inom
honom, som satte jämvikt i det hela.
Medan denna tankegång flöt fram som en stilla
underström, satt den gamle och lyssnade till den
unges berättelse om de små händelser, som bildat
hans och hans följeslagerskas lefnadsöde.
Pojken sprang omkring, lekte för sig själf, slog
med sin piska och småpratade, som om han haft
någon till sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
