Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Tobiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släkte. Herr Tobiasson skulle timvis kunna sitta
och se på denna lilla lustiga figur. Här tycktes
vara ett outtömligt fält för iakttagelser.
Den lille sökte låtsa som om han icke det
minsta frågade efter den gamle, men på samma gång
spejade han efter om ej denne skulle vara hågad
att taga första steget till ett närmande. Allt oftare
strök han förbi under sin lek, nästan snuddade vid,
drog sig undan, som 0111 han fruktade att bli
fasthållen, men gjorde allt för att utmana till ett attentat
i den riktningen. När icke detta hjälpte, småmyste
han glimtvis med en min af hemligt förstånd, och
så bar det af igen i zigzag och krumbukter, som
när en hare skall förvilla spåret.
Herr Tobiasson samtalade under allt detta,
hörde och svarade, men hela hans intresse följde
den lille. Om man tordes lyfta på den där trinda
bytingen? Om han skulle skrika vid det? Tro
han kunde vara tung?
Herr Tobiasson fick ett begär att lyfta honom
— ett alldeles omotiveradt och oresonligt begär,
som inom ett par minuter vuxit till passion.
Han måste lyfta honom, han måstekänna, 0111
han kunde vara tung.
Utan ett ord och utan ett leende — ty han
kände att detta var ett experiment, som fodrade
den utomordentligaste djärfhet och kallblodighet —
sträckte han sig fram, grep treåringen, lyfte honom
rakt upp ungefär en aln från golfvet och satte
honom därpå genast ned igen, precis på den fläck,
där han tagit honom.
Jo, han var tung, förtjusande tung, alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
