Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af denna önskan erfara vi att de högtyska
skådespe-larne, under ledning af Salomon Klockau och Johan
Christian Kunst, år 1697 befunnit sig i Karlskrona och derifrån,
sedan genom konungens död alla offentliga skådespel
in-stäldts, begifvit sig till »ett annat land» — Danmark —
hvarifrån de åter rest till Norge och slutligen nu kommit
till Göteborg.1 Här gaf magistraten dem tillstånd »att
på behagelig tid visa deras konst, dock att det intet sker
förr än helgen är förbi».
Vi känna intet om det som här gafs, men antagligen
var väl spellistan likartad med samtida
skådespelaretruppers i Tyskland, der man uppförde Moliéres komedier och
Calderons »Lifvet en dröm», sida om sida med sådana
»Haupt- und Staatsactionen» som Riddare S:t Georg,
Geno-veva, Ulysses, Penelope, Aspasia och — Wallenstein.
Förnämsta uppgiften var att framställa utomordentliga
händelser och personer, der konungar, hjeltar och tyranner
icke fingo saknas. Språket var ytterst svulstigt; på
dekorationer, tablåer, fyrverkerier och bataljer sparade man
icke, och de allvarsammaste uppträden, mord- och
blodscener, funnos utan all urskiljning blandade med Arlekins
låga och anstötliga puts. Allt var beräknadt mera för
åskådare än åhörare. Men också var detta just i
allmänhetens tycke. Publiken lefde med i detta krigiska buller,
och hur föga den estetiska smaken var utvecklad visas
deraf, att de kringvandrande sällskapen ständigt klaga
öfver att de mest tragiska scener, som enligt deras mening
voro af gripande effekt, blefvo afbrutna af stormande
skrattsalvor, icke sällan åtföljda af lustiga visor, uppstämda i
korus i »salongen», och moln af tobaksrök hindrade
stundom skådespelerskorna att utsäga mer än halfva
me-ningarne.1 2
1 Enligt Th. Overskou, Den danske Skueplads I. 119, har bandet,
som i Danmark kallade sig »Nordische Commoedianten in
hochdeut-scher Sprache» gifvit föreställningar i Köpenhamn, »da der i en
An-sogning, som det i 1697 indgav til Interims-Regeringen i Gustrow, siges:
at det, formedelst Hans svenske Majestsets Död, maa fra Stockholm
vende tilbage til sit Fsedreland, efter at det i sex Aar har opholdt sig
i de nordiske Pladser; og er det rimeligviis dette Selskab, som Holberg
i sin Barndom har seet spille i Bergen».
2 Silfver stolpe, anf. arbete, sid. 176—147. Jemf. F. A. Dahlgren,
Anteckningar om Stockholms Theatrar, sid. 10—11. Benämningen
»Haupt-action», härledde sig, enligt Dahlgren, deraf att ett sådant
stycke utgjorde hufvudpjesen vid ett fullständigt spektakel, hvilket
alltid måste deijemte bestå af något »Nach-spiel». Ordet »Staats» tillädes
senare, för att gifva titeln en storståtligare klang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
