Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 28/5 1 758 att uppföra skådespel äfven i landsorten;
detta tillstånd öfverlät han på Seuerling.1
Karl Gottfried Seuerling, som blef en af
landsortsteaterns allra främsta krafter under de följande årtiondena,
var född i närheten af Dresden 1727, och "var vid
ankomsten till Sverige kirurgie studiosus. Han öfvergaf
emellertid denna bana för att välja skådespelarens. Ehuru
hans sällskap från början möjligen varit tyskt, öfvergingo,
när i slutet af 1750-talet det Lindahl-Berghultska
sällskapet upplöstes, till honom, som vi sett, dess förnämsta
medlemmar med Lindahl i spetsen.1 2
Seuerling var i viss mån 1700-talets Sjövall, och de
om honom gängse historierna framställa honom såsom
en högst originel personlighet. Så berättas det att en
gång när »Werldens skapelse» skulle gifvas, och Seuerling
i god tid infunnit sig på scenen, fann han der, mot
vanan, redan före sig den aktör som skulle utföra Adams
roll, liggande bakom en buske. Helt förtjust öfver en
sådan påpasslighet utropade Seuerling vänd till de
närvarande: »Se, mine Herren, dette kan man kalle en
på-passlik akter!» Emellertid började föreställningen.
Seuerling, som sjelf spelade Gud fader, kostymerad i en brokig
nattrock och nattmössa, ropade i enlighet med sin roll:
»Atham!» — men denne rörde sig ej ur fläcken, utan låg
helt lugnt bakom busken. Då blef Gud fader högst
förgrymmad öfver en sådan ohörsamhet, stampade i golfvet
och utropade med hög röst: »Atham, tu forpannete mench,
her tu icke at kut fater roper dich?» Vid denna
kraftyttring vaknade Adam först upp ur sitt väl intagna rus
och störtade in på scenen.
Hur det tillgick vid affischeringen, åtminstone i städer
der intet tryckeri fanns, derom lemnar Knut Liljebjörn i
sina Hågkomster en lustig skildring när han berättar från
Fastingsmarknaden i Kristinehamn under 1770-talet, hur
de resande komedianterna hvarje spektakeldag i trupp
gjorde en tur kring staden till häst; i spetsen red Arlequin
iklädd brokig lapptröja och med träsvärd, ömsom stående
i sadeln, ömsom sittande bakfram, och under grimaser
och allehanda narrstreck förkunnade med hög röst
programmet för nästa spektakel.
1 Johan Flodmark, Stenborgska Skådebanorna, sid. 39. Jemför
Rådhusrättens i Götheborg Politiprotokoll, 22 ¡10 1762.
2 Birger Schöldström, anf. arbete, sid. 58 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
