Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löpa dit. utan at göra wal på de ämnen, som skola föreställas.
Läsaren ser häraf mine tankar; och nu önskar jag slutligen, det
alla mögeliga medel, måtte hlifwa widtagne. at förbätra sederna
och gifva Ungdomen ren smak af dygd och ärbarhet.
Sans Priventione.
Denna varmhjertade erinran om teaterns betydelse
var tvifvelsutan ett ord i sinom tid, ty den dramatiska
konsten hade då som alltid sina vedersakare, hvilka allt
emellanåt höjde hufvudet. Dels hade man svårt att
komma ifrån den gamla föreställningen om de teatraliska
företeelserna såsom idel narrspel, endast till för att
utfylla en ledig stund för den tanklösa hopen, dels hade
teatern emot sig hela den strängt kyrkliga riktningen, för
hvilken skådeplatsen var en styggelse, som omöjligen
kunde gillas af en allvarlig kristen. Värst stälde sig saken
när teatern gjorde direkta ingrepp på kyrkans mark.
Visserligen var det alldeles förbjudet att gifva
föreställningar på Sön- och helgdagar, och detta förbud
vågade man ännu icke trotsa, men, det som ansågs lika
illa, man hade tagit sig för att spela under sjelfva
fastlagen, denna tid af året som borde, enligt de ortodoxes
mening, företrädesvis egnas åt sjelfpröfning och allvarlig
begrundan, och då man sålunda icke borde störas^ af
fåfängliga gyckelbilder.
Och likväl hade det nu kommit så långt att man
spelade äfven denna tid, trots det att ännu fanns i
gällande kraft förbud deremot.1 Orsaken härtill var att
Gustaf III och hofvet icke förmådde vänta så länge på
teaterns nöjen, och när förbudet öfverträddes i
hufvud-staden blef det omöjligt att, med hopp om framgång,
lagligen beifra öfverträdelser i landsorten. Ingenting
hindrade deremot att åtminstone i tidningarne angripa
styggelsen och detta var hvad man också gjorde.
En insändare, som kallar sig »Gammalmodig
Christen», angriper i »Götheborgska Nyheter» för den 22 Febr.
1777 uppförandet af skådespel under fastlagen, och
hänvisar till det ännu gällande förbudet, hvilket han antager
hafva råkat i glömska hos allmänheten i Göteborg, »där
1 Kougl. Maj:ts Resolution för Stockholms Konsistorium den *0/9
1720 § 8: »Kongl. Maj:t wil alfwarligen hafwa förbudet alla
Comedie-spel i Fastlagstiden, wid 40 mark S:mts wite, åliggande Magistraten på
thetta flitig och alfwarsam upsikt och inqvisition hafwa, och thc
brotslige härefter at plikta låta».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
