Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städes, dock utan Sängar; dels ock af honom nu fingerade, för
at wisa det han, ehuru werkel. nog skamlös at wilja taga sin
nästas penningar för intet, har skäl til sin fordran. Underligt
är, at han icke äfwen begärdt särskild betalning för det man, i
sine ärender, gått trapporna up och ner, samt, naturligt-wis,
nyttjadt apart rum: ty det slår aldrig felt, at ju de ock blifvit
i sin mon slitna.
Joh. v. Blanc».
Det kan icke nekas, att en sådan uppfinningsförmåga,
som den herr Andersson utvecklade vid räkningens
uppsättande, skulle hedrat till och med en af våra dagars
hotellvärdar under en verldsutstäIlning, men hur det var,
kände han sig icke riktigt tilltalad af att på detta
oväntade sätt ställas upp som mönster. Han lät derföre i en
tidning svara:
»Til allmänhetens kundskap lemnas, at utgången af
rättegången mig och von Blanc emillan, lärer wisa dess obefogenhet
igenom det han i Nyheterna N:o 50 ocn Hwad Nytt? N:o 200—
201 emot mig införa låtit, så snart högtärade Kämnersrättens
utslag hinner utfalla, hwarförinnan med swar deri innehålles.
Abraham Andersson.*1
Vid närmare besinnande, förklarade han, hade han
likväl funnit von Blancs angrepp vara förklenligt för hans
heder och ära samt goda namn och rykte, och tillika
ett brott emot tryckfriheten, alldenstund artikeln afsåg
att bearbeta allmänna meningen i den pågående
rättegången, och sålunda stämde han von Blanc.
När målet förekom, yttrade den senare, att hans
veder-part måste vara tokig, som särskildt åtalat artikeln innan
dom i målet fallit, och yrkade, att han derför måtte
böt-fällas, »i synnerhet», tilläde von Blanc med välbehag,
»som den anklagade icke allenast innehar Hans Kongl.
Maj:ts allernådigsta tillstånd till lindansning, utan ock då
Hans Maj:t med nådigt välbehag ansedt Trouppens
eqvi-librier».
Af rättens ledamöter delade preses, hofsekreteraren
och häradshöfdingen Walcke, von Blancs mening och
uttalade såsom sitt votum, att han, för att kunna bedöma
huruvida artikeln vore att anse som förnärmande eller icke,
ansåg nödigt först pröfva och afdöma hufvudsaken, eller
räkningen; vore denna mindre samvetsgrann, hade ju von
Blanc haft rätt, och tvärtom.
De öfrige ledamöterne i Kämnersrätten, Enander,
Cederbourg, Sirenius och Blomsterdcihl, enade sig deremot
1 Götheborgs Allehanda ,7/i2 1779.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
