- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 1. 1690-1794 /
210

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjelp af sin förslagne betjent, hvilken föga ger sin herre
efter, när det gäller att taga sig fram. Sålunda berättar
han under ett samtal mellan båda, bland andra nyheter
äfven:

— — »Ja. här voro två mästerskomakare, som ville kräfva
mig för ett par stöflar.»

Herrn:

»Två skomakare för ett par stöflar?»

Betjenten :

»Ja herre, man skulle kunna gifva sig fan i våld på det.
att aldrig en sådan enighet skulle finnas iraillan två skråbröder.
Men det är ganska sant hvad jag nu vill berätta: Jag behöfde
ett par stöflar, men som jag af erfarenheten hade lärt att de
aldrig kunna fås utan caution, prat eller penningar, så bestälde
jag hos en skorpakare på Norr ett par, och hos en annan på
Söder ett par, och kom öfverens med begge, att de skulle skicka
en stöfvel hem till mig för att få probera den. Den ene
skomakaren viste icke utaf den andre, utan hvar och en tänkte:
hvad kan han bruka en stöfvel till? Hvar skickade mig derför
sin, och således fick jag ett par.»

Det är i hopp att komma ur sin trassliga ställning,
den unge sprätten nu söker vinna den rika flickan.
Dennas far åter har den framtida säkerheten i sikte, och vill
gifta dottern med en girigbuk, en gammal ockrare, som
lefver på sina medmenniskors olycka, och hvars karaktär
är icke mindre väl skildrad.

Flickan, slutligen, vill icke hafva någondera, utan
älskar en officer, som representerar hedern och den
verkliga belefvenheten. Till förtrogen har hon sin
kammarjungfru, den näbbiga Pernilla, som försöker bilda sig en
egen mening i saken och efter något funderande stannar
vid följande reflexion:

»Ack! det är skada, att dessa penningar skola stifta så
många äktenskap — — — Men, det är nödvändigt för en del
af våra Cavallierer, ty få de inga penningar med sine fruar, så
hafva de ju ingenting sedan att hålla Maitresser med, och det
återigen kommer mången fattig flicka till nytta.»

Så kommer det till allmänt familjeråd, och föräldrarne
vilja hvar för sig locka flickan öfver på sin sida, men
denna fasthåller vid eget tycke. Då yttrar husbonden:

»Men Pernilla, du står så mållös, skilj du tvisten mel
lan oss.»

Pernilla:

»Nej Herre, jag är endast auskultant, och har intet votum.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/1/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free